Man kan inte prata om kvalitetsarbete utan att nämna ISO 9001. Den betydelse ISO 9001 haft och har för organisationer, den globala handeln och därmed världsekonomin är enorm. Men det finns alternativ till ISO 9001 som kan passa vissa organisationer bättre. 

Det finns minst 30 olika modeller med krav och tips på hur man ska arbeta systematiskt med kvalitet. En del är utformade specifikt för vissa branscher, såsom livsmedel och bilverkstäder. Gemensamt är att alla ställer krav på systematik, kundfokus, ledarskap, medarbetarengagemang samt att man betraktar och styr verksamheten som ett system av processerna (snarare än ett antal avdelningar). 

I den här artikeln gör vi en enkel jämförelse av följande fem modeller för systematiskt förbättringsarbete där kvalitetsledning ingår som en komponent:  

• ISO 9001,  
• Utmärkelsen Svenska Kvalitet (SIQ:s modell)  
• LEAN,  
• Svensk Kvalitetsbas (SKB) och  
• FR 2000  

Vill du ha bakgrundsinformation om de olika modellerna se länkarna i slutet av artikeln.

Många gånger är det kundernas uttalade eller underförstådda krav som gör att företag och organisationer intresserar sig för någon kvalitetsmodell. Av de fem modellerna vi behandlar i den här artikeln kan man certifiera/diplomera sig mot följande tre: 

• ISO 9001 
• Svensk Kvalitetsbas och 
• FR2000 

De formellt sett starkaste certifieringarna är de som sker under insyn av myndigheten Swedac, som är Sveriges nationella ackrediteringsorgan. Swedac ackrediterar certifieringsföretagen  (godkänner och utövar tillsyn). Ackrediteringarna är ganska ”smala” och gäller per bransch. Ett certifieringsföretag kan t.ex. vara ackrediterat att certifiera verkstadsföretag gentemot ISO 9001.

När det gäller Svensk Kvalitetsbas och FR2000 så finns ingen ackreditering av Swedac eller någon annan myndighet. Med andra ord så utfärdas certifikat/diplom i föreningen FR2000’s namn respektive föreningen Svensk Kvalitetsbas namn. 

I offentliga upphandlingar ställs ofta krav på (eller ges poäng för) att man har ett implementerat, systematiskt och tredjepartsgranskat certifikat eller diplom. Kammarkollegiet, en myndighet som bland annat fungerar som upphandlare och juridisk byrå för statsförvaltningen, ställer krav på någon av de tre modellerna (ISO 9001, FR2000 och Svensk Kvalitetsbas) utan att ange att någon av dem är mer värd. 

Observera att Svensk Kvalitetsbas inte omnämns i äldre upphandlingar, vilket beror på att det är den senast tillkomna modellen. 

Hur mycket arbete som krävs beror på flera faktorer, t.ex: 

• Hur stor organisationen är 
• Vad man levererar och hur omfattande regelverk man verkar under 
• Hur mycket som redan finns på plats i form av t.ex.  tydliga ansvarsfördelningar,  genomtänkta och väl fungerade processer samt fungerade förbättringsarbete
• Ledningens kompetens 

Finns det då någon skillnad i arbetsmängd mellan de olika modellerna? Ett sätt att närma sig den frågan är att räkna antalet ska-krav. 

• ISO 9001:2015 har 58 ska–krav 
• FR2000:utgåva 2020:1 har lite drygt 100 ska–krav 
• Svensk Kvalitetsbas har 31 ska–krav. 

Men inte heller det är ett rättvisande sätt att jämföra. För det första så omfattar FR2000 inte bara kvalitet utan även miljö, arbetsmiljö, systematiskt brandskyddsarbete m.m. Med så många områden blir givetvis antalet krav större. För det andra så kan ett allmänt hållet krav kräva mer arbete än tio specifika krav. Men slutsatsen måste ändå bli att Svensk Kvalitetsbas är den modell som är minst krävande att efterleva. Därefter kommer ISO 9001 och den mest krävande är FR2000. 

För den organisation som behöver ett certifikat/diplom från alla de områden som FR2000 säger sig täcka är FR2000 ett starkt alternativ. 

Institutet för Kvalitetsutveckling är en s.k. excellensmodell som kan användas av organisationer för att skatta hur bra de arbetar med kvalitetsfrågor. Den utgår från fem framgångsfaktorer vilka “råkar” vara i det närmaste identiska med fem av principerna i ISO 9001.  

Maximalt antal poäng en organisation kan få är 1000. Enligt SIQ är de som når upp till 250 bra, de som når över 400 poäng mycket bra och att det i princip är omöjligt att nå upp till 900 poäng. Modellen används som underlag när en organisation vill vara med i ”tävlingen” Utmärkelsen Svensk Kvalitet (USK). USK är kanske mest känt för att det fram till 2016 var Sveriges kung som delade ut priset.   

Modellen har de senaste åren uppdaterats varje år. Hur många versioner av modellen som publicerats sedan starten på 90-talet har vi inte hittat information om. 

Det finns två sorters kritik som framförts mot USK. Det första är att upplägget, en ”tävling”, innebär att allt för mycket energi och tid läggs på att ta fram en fin verksamhetsbeskrivning. Den andra att organisationer som deltar inte orkar vidmakthålla de arbetssätt man infört. Samtidigt är det tydligt att de som lyckas ”vinna” utmärkelsen ofta är välskötta organisationer med mycket nöjda kunder.  

Det är olika modeller utformade för olika syften.  

• Oberoende certifiering/diplomering är ett sätt för organisationer att säkerställa ett långvarigt förbättringsarbete samt att få de fördelar som ett certifikat/diplom ger på marknaden.  
• SIQ:s syfte är att, för att citera deras hemsida, ”… bidrar till framgångsrika verksamheter genom att i samverkan skapa, samla och sprida kunskap om att leda för hållbar och kundfokuserad utveckling.” SIQ:s modell och utmärkelse finns för just det syftet. 

LEAN har fokus på effektivitet och eliminering av slöserier.  Eftersom otillräcklig kvalitet är ett slöseri så kommer de organisationer som arbetar med LEAN-konceptet även att arbeta med kvalitet.

LEAN kommer från biltillverkaren Toyota och deras arbete med effektiv produktion. Enligt Toyota fanns fröet till begreppet LEAN Production med i de fem principer som formulerades av grundaren Sakichi Toyoda på 1930-talet.   

Det finns inget globalt eller nationellt definierat kravdokument som anger vad man ska uppnå eller eftersträva för att kunna påstå att man arbetar enligt LEAN men det finns många aktörer som beskriver vad de anser att LEAN är. Ett försök att fånga LEAN har gjorts i standarden ISO 18404. 

Det har utkämpats många debatter mellan LEAN-förespråkare och ISO 9001-förespråkare.  Det jag har slagits av är att man, likt politiker, ofta utgår från ”motsidans” sämsta exempel.

Det finns flertal misslyckade satsningar från båda ”sidorna”.  

• Den vassaste kritiken mot traditionella kvalitetsledningssystem är att hela ledningssystemet är ett stort slöseri som inte skapar värde. 
• Den vanligaste kritiken mot LEAN-satsningar är att man försökt använda “LEAN-metoder” utan att man har det ramverk (läs ledningssystem) som behövs. 

Tveklöst är att många av världens mest framgångsrika  tillverkande organisationer arbetar efter LEAN-principerna. De flesta av dem har även traditionella ledningssystem. 

Tveklöst är även att det utvecklats många bra verktyg och metoder i dessa företag och att de metoderna med fördel kan användas av företag som väljer att använda standarder för kvalitetsledningssystem såsom ISO 9001 och Svensk Kvalitetsbas. 

Drygt 25 års arbete med verksamhetsutveckling har lärt mig att det INTE är vilken modell man valt som är det viktigaste.

• På första plats kommer att ledningen och organisationen går in i kvalitetsarbetet med tillräcklig kunskap, ödmjukhet, lyhördhet, nyfikenhet och beslutsamhet.
• På andra plats skulle jag sätta en bra rådgivare.
• Valet av verksamhetsutvecklingsmodell sätter jag på tredje plats och bör utgå från organisationens behov och förutsättningar.